'

Okej dudes och dudettes, min "komma ut" historia är ganska tråkig faktiskt, på ett bra sätt dock. Inget massivt drama, inga "alla hatar mig känslor" och inga vänner som sa upp kontakten.
Jag hade redan lovat mina två vänner L och C att jag skulle komma ut den dagen, jag var peppad och nervös. När jag var på väg hem ifrån skolan kunde jag knappt sitta still. Jag föreställde mig tusen olika scenarion som skulle kunna utspela sig när jag släppte bomben. I mitt huvud hade jag redan bestämt att jag skulle berätta för mamma efter middagen.
.
Jag kom hem och såg min mamma packa, det hade jag inte planerat. Nervöst sparkar jag av mig skorna och frågar vart hon ska. "På kryssning, kommer hem imorgon". SKITHELVETEBAJS, jag måste ju göra detta idag, jag började skaka och sa kort och gott, "Mamma, det är något jag måste berätta för dig".
Oh, ansiktsuttrycket min mamma fick, hon trodde väl att jag gjort något förjävligt, börjat knarka eller något.
Jag började gråta (tuff tjej indeed) och sa det bara: Jag är lesbisk (gah, jag hatar ordet lesbisk, det låter hemskt i mina öron...)
Mamma bara tittade på mig och sa : Okej, ska jag eller du berätta för pappa?
Inget mer med det, och eftersom jag var orolig över att dö i en hjärtattack om jag skulle behöva berätta för pappa också så fick mamma göra det. Pappas reaktion var lite annorlunda mot min mammas, han sa i stort sett att det var toppen och att vi skulle (sen när jag blev 18) kunna gå och ta en öl, och jag citerar, och spana på brudar TILLSAMMANS.
Tack men nej tack pappa, jag tänker inte sitta och spana på brudar med dig. Tyvärr, men tack för den fina reaktionen. Min lillebror blev lite överdramatisk dock och sa att jag var äcklig och massa hemskheter (via telefon då han inte var hemma) men när han kom hem dagen efter så fick jag en stor kram av honom och så bad han om ursäkt och sa , ännu än gång så citerar jag, "Förlåt, men jag var i chock". Världens bästa lillebror.
.
Mormor reagerade också bra, hon sa något i stil med att hon alltid vetat, morfar var väl inte överlycklig men han bryr sig inte riktigt och min morbror köpte faktiskt min pride biljett till mig (även han sa att "det visste väl jag redan"). Många av mina kompisar visste det ju redan, och majoriteten av de jag kom ut för hade OCKSÅ tydligen vetat om det, vadå, skriker jag ut FLATA på något vis?
Skitsamma, snabbt och smärtfritt var det.

_________________________________________________________________________________________

Att komma ut enligt mig har inte många – sidor. Dock kan jag tänka mig att det kan bli jobbigt om man har en extremt homofobisk familj eller liknande.
I vissa fall så kanske man behöver se över situationen lite innan man släpper bomben. Nu menar jag inte att man ska stanna i garderoben MEN jag menar att man kanske ska analysera situationen innan och kanske komma på ett bra sätt att göra det på.
.
Att komma ut är (enligt mig) något av det bäst jag någonsin har gjort. Jag fick massvis med nytt självförtroende, alla bitar föll på plats och att som tonåring hitta sig själv är ju helt fantastiskt.
Jag svävade på som små moln när jag väl var ute, jag kunde erövra världen (storhetsvansinne absolut), jag hade upptäckt en stor del av mig och vågade vara öppen med den.
Helt plötsligt kunde jag öppet säga ”Fan vilken snygg tjej” och jag behövde inte längre svara på jobbiga frågor om varför jag inte hade pojkvän (*host* det byttes bara ut mot ”varför har du ingen flickvän” men ändå).
_________________________________________________________________________________________

DEN NYA VÄRLDEN
Att säga att det inte var lite förvirrande att komma ut vore en lögn. Det var jävligt förvirrande, helt plötsligt dök det upp en helt ny värld, nya ord så som gaydar, butch, femme och dylikt förvirrade mig totalt.
Jag trodde att ordet Flata bara kunde böjas, sen var det inte mer med det. Men jävlar så fel jag hade det.
Jag hade precis börjat titta på The L Word och var totalt jävla förvirrad över alla uttryck de använde sig av. Jag fattade nada. Och det här med gaydar var jag helt övertygad om skulle komma som ett brev på posten när jag varit öppet gay i en vecka. Men ack så fel jag hade, jag lärde mig att gaydar är något man måste öva fram, visst finns det så kallade 100 footers, som man kan verkligen se att de är gay på flera meters avstånd.
Men vad hände med alla feminina flator, hur skulle man kunna lista ut vilka de är?
.
En annan sak som jag blev övertygad om (som de flesta flator jag känner har gått igenom) är den så kallade ”butch fasen”, för jag, precis som mina vänner hade en sådan fast precis efter att vi kommit ut.
Jag vet inte om det är så för ALLA men i mina kretsar så har majoriteten haft en sådan fas.
För min del kändes det som att jag måste visa att jag är gay, jag måste hävda mig.
Visst finns det flator som ”blir” butch och sedan stannar där, det säger jag inte emot alls men jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Det tog mig ungefär ett halvår upp till ett år att inse att bara för att jag är gay behöver jag inte klä mig som en butch (tack The L Word för den insikten).
Tydligen så ser jag fortfarande ut som en flata och visst, med den gaydarn jag har (som fortfarande utvecklas måste jag tillägga) så kan jag på vissa punkter säga att jag ser gay ut.
Men mer om gaydar kommer senare, lite små tipps och trix helt enkelt. Många säger att det hänger på självförtroende, den osymmetriska frisyren osv, men som sagt, mer om det senare.
_________________________________________________________________________________________
Jag hoppas detta har varit lärorikt eller något. Om det nu ens är någon som läser den här bloggen så får ni mer än gärna maila mig era ”komma ut” historier, det vore kul att läsa. Eller varför inte era + och – sidor med att komma ut?
[email protected]

Edit: Jag verkar ha lite problem med min mail, jag ska försöka fixa det så fort jag kan.