Hur jag kom ut, #1
WOHO! Min BGF skickade precis den första "Komma Ut-historien" till mig. Så här kommer den!
För att berättelsen ska ha en jämt sammanhang kommer jag inte ha några bilder med i detta, förutom en på slutet, jag har redan planerat att det är så alla historier som skickas till mig kommer se ut.
Jag, precis som många andra barn, växer upp med en mamma och pappa, och ser inget konstigt med det. De flesta vet inte om att ett barn kan ha två mammor och pappor. Jag såklart visste inte om det utan ansåg att om man ska kunna ha barn och familj så måste man ha en mamma och pappa.
Därför så blev det ytterst jobbigt för mig, som 10-åring när jag blev kär i min bästa vän, en tjej. Jag blev väldigt förvirrad, jag trodde att det jag kände var fel och försökte ersätta det genom att fråga chans på killarna i klassen. Något år senare såg jag Lindsay Lohan på tv och tyckte att hon var snygg. Jag fick någon ytterst konstig känsla i kroppen (ja jag vet, Lindsay Lohan, vet inte vad jag tänkte på, men okej) och jag som 11åring började tänka för mig själv - "jag gillar tjejer......får man gilla tjejer?" typ, och detta gnagde jag på i flera veckor, och jag minns det fortfarande så väl.
.
Ytterligare ett år senare så såg jag Emily Proctor på tv, hon blondinen i CSI:Miami, och tänkte för mig själv
-" Wow hon var snygg" och sen blev jag förvånad, jag tycker att en tjej är snygg....då är jag lesbisk?...eller näe....jo, jag är nog lesbisk". Den kvällen hade jag liksom erkänt det för mig själv, hela dagen därpå så mådde jag skit, för helt plötsligt hade jag en mörk mörk hemlighet. En hemlighet som det kändes som att alla visste om, helt plötsligt kände jag hur folk tittade konstigt på mig, som om alla visste vad jag hade kommit fram till.
Hela min tid gick åt till att tänka på det jag precis kommit fram till, sen började jag fundera -"men hur ska jag träffa en tjej och gifta mig med, och hur ska jag skaffa barn? Jag kan ju inte det, eftersom jag är tjej", sen grät jag mig till söms den natten.
.
Veckorna som följde så började jag fundera på att jag kanske måste "göra om" mig till en kille. Då kunde jag ju skaffa en fru och barn. Jag våndades över tanken för då visste jag att min mamma och pappa skulle sluta älska mig, och att alla mina vänner skulle lämna mig. Så jag kom ännu en gång ut för mig själv, fast denna gång som transsexuell. Under ett lopp av tre år grät jag mig tyst till söms nästan varje natt, och under dessa tre år så hade jag även olika planer på att rymma och göra min operation i hemlighet, typ byta kön, namn och allt och bara försvinna. Faktum är att jag hade en utarbetad plan på att jag skulle rymma till Italien eller U.S.A och göra en operation och typ fejka mitt dödsfall här i Sverige eller något..
.
Sommaren mellan 9:an och gymnasiet så åkte mina föräldrar en weekend till Polen, och jag fick vakta lägenheten helt själv. Under den helgen så hade jag bestämmt mig att när mamma och pappa kom hem skulle jag berätta, för jag orkade inte hålla det hemligt längre. Så under helgen växlade jag mellan mentala sammanbrott där jag såg hur min mamma och pappa tvingade mig flytta ut, jag fick panikångestattacker och från stund till stund kände jag mig modig, och självsäker. Den helgen emotionell berg-och-dalbana för mig.
.
Mina föräldrar kommer hem tillslut, och från att ha känt mig självsäker innan de kom så ändrades det till, jag vet inte, det kändes som att modet och hela jag flöt bara ut på golvet liksom. Så pappa står i köket och lagar mat och mamma sitter och dricker vin, och jag sätter mig ner hos de. Jag känner mig cool, samlad och kall. Morsan frågar hur jag mår, och jag svara med väldigt darrig röst -"dåligt".
Mamma frågar hur det kommer sig, och jag säger att det är något jag vill berätta (och det är nu som jag börjar få tårar i ögonen) och mamma frågar ännu en gång vad det är, och ser lite bekymrad över att hennes äldsta dotter sitter och är ledsen, och jag svarar:
-"Jag vet inte, om ni kommer att hata mig, ni får lova att inte bli arga på mig" ,och mamma svarar typ -"men lilla gumman har det hänt något?" och jag säger:
-"Nej det har inte hänt något, det är något med mig, jag....är transsexuell".
Och nu brister jag ut i storgråt, denna enorma tyngd som lyfter från mig när jag berättar det, mamma går bara fram och håller om mig, och säger:
-"Det spelar ingen roll vad du gör eller vem du är, jag och pappa kommer alltid älska dig lika mycket" och sen började min mamma gråta och pappa stod bakom morsan och såg bekymrad ut.
.
Följande dagar hade jag och mamma långa konversationer, hon frågade om jag visste vad det innebar, att jag skulle ta livet av en person men samtidigt starta en annans persons liv. Om jag visste att det innebar operation. om jag visste att det innebar en massa utredningar, och vi hade långa disskutioner om just varför jag ville bli kille.
.
Min mamma grät varje dag, inte bara för min skull, utan för det var ju som hon sade, jag skulle ta livet av hennes dotter. Min mamma sov inget, och när hon väl gjorde det så hade hon mardrömmar så att hon vaknade kallsvettig. Min pappa hanterade det på sitt sätt och pratade i princip inget, med någon. Sen en kväll sade min mamma något som än i dag sitter så hårt:
-"Älskling, att du vill ändra din utsida, kommer jag aldrig förstå, men jag kommer alltid älska dig och ha respekt för dig. Men jag vill bara säga, att vem du är på utsidan, kommer aldrig förändra vem du är på insidan. Du kan göra en miljon operationer till vadsomhelst men du kommer alltid vara samma person".
För att berättelsen ska ha en jämt sammanhang kommer jag inte ha några bilder med i detta, förutom en på slutet, jag har redan planerat att det är så alla historier som skickas till mig kommer se ut.
Jag, precis som många andra barn, växer upp med en mamma och pappa, och ser inget konstigt med det. De flesta vet inte om att ett barn kan ha två mammor och pappor. Jag såklart visste inte om det utan ansåg att om man ska kunna ha barn och familj så måste man ha en mamma och pappa.
Därför så blev det ytterst jobbigt för mig, som 10-åring när jag blev kär i min bästa vän, en tjej. Jag blev väldigt förvirrad, jag trodde att det jag kände var fel och försökte ersätta det genom att fråga chans på killarna i klassen. Något år senare såg jag Lindsay Lohan på tv och tyckte att hon var snygg. Jag fick någon ytterst konstig känsla i kroppen (ja jag vet, Lindsay Lohan, vet inte vad jag tänkte på, men okej) och jag som 11åring började tänka för mig själv - "jag gillar tjejer......får man gilla tjejer?" typ, och detta gnagde jag på i flera veckor, och jag minns det fortfarande så väl.
.
Ytterligare ett år senare så såg jag Emily Proctor på tv, hon blondinen i CSI:Miami, och tänkte för mig själv
-" Wow hon var snygg" och sen blev jag förvånad, jag tycker att en tjej är snygg....då är jag lesbisk?...eller näe....jo, jag är nog lesbisk". Den kvällen hade jag liksom erkänt det för mig själv, hela dagen därpå så mådde jag skit, för helt plötsligt hade jag en mörk mörk hemlighet. En hemlighet som det kändes som att alla visste om, helt plötsligt kände jag hur folk tittade konstigt på mig, som om alla visste vad jag hade kommit fram till.
Hela min tid gick åt till att tänka på det jag precis kommit fram till, sen började jag fundera -"men hur ska jag träffa en tjej och gifta mig med, och hur ska jag skaffa barn? Jag kan ju inte det, eftersom jag är tjej", sen grät jag mig till söms den natten.
.
Veckorna som följde så började jag fundera på att jag kanske måste "göra om" mig till en kille. Då kunde jag ju skaffa en fru och barn. Jag våndades över tanken för då visste jag att min mamma och pappa skulle sluta älska mig, och att alla mina vänner skulle lämna mig. Så jag kom ännu en gång ut för mig själv, fast denna gång som transsexuell. Under ett lopp av tre år grät jag mig tyst till söms nästan varje natt, och under dessa tre år så hade jag även olika planer på att rymma och göra min operation i hemlighet, typ byta kön, namn och allt och bara försvinna. Faktum är att jag hade en utarbetad plan på att jag skulle rymma till Italien eller U.S.A och göra en operation och typ fejka mitt dödsfall här i Sverige eller något..
.
Sommaren mellan 9:an och gymnasiet så åkte mina föräldrar en weekend till Polen, och jag fick vakta lägenheten helt själv. Under den helgen så hade jag bestämmt mig att när mamma och pappa kom hem skulle jag berätta, för jag orkade inte hålla det hemligt längre. Så under helgen växlade jag mellan mentala sammanbrott där jag såg hur min mamma och pappa tvingade mig flytta ut, jag fick panikångestattacker och från stund till stund kände jag mig modig, och självsäker. Den helgen emotionell berg-och-dalbana för mig.
.
Mina föräldrar kommer hem tillslut, och från att ha känt mig självsäker innan de kom så ändrades det till, jag vet inte, det kändes som att modet och hela jag flöt bara ut på golvet liksom. Så pappa står i köket och lagar mat och mamma sitter och dricker vin, och jag sätter mig ner hos de. Jag känner mig cool, samlad och kall. Morsan frågar hur jag mår, och jag svara med väldigt darrig röst -"dåligt".
Mamma frågar hur det kommer sig, och jag säger att det är något jag vill berätta (och det är nu som jag börjar få tårar i ögonen) och mamma frågar ännu en gång vad det är, och ser lite bekymrad över att hennes äldsta dotter sitter och är ledsen, och jag svarar:
-"Jag vet inte, om ni kommer att hata mig, ni får lova att inte bli arga på mig" ,och mamma svarar typ -"men lilla gumman har det hänt något?" och jag säger:
-"Nej det har inte hänt något, det är något med mig, jag....är transsexuell".
Och nu brister jag ut i storgråt, denna enorma tyngd som lyfter från mig när jag berättar det, mamma går bara fram och håller om mig, och säger:
-"Det spelar ingen roll vad du gör eller vem du är, jag och pappa kommer alltid älska dig lika mycket" och sen började min mamma gråta och pappa stod bakom morsan och såg bekymrad ut.
.
Följande dagar hade jag och mamma långa konversationer, hon frågade om jag visste vad det innebar, att jag skulle ta livet av en person men samtidigt starta en annans persons liv. Om jag visste att det innebar operation. om jag visste att det innebar en massa utredningar, och vi hade långa disskutioner om just varför jag ville bli kille.
.
Min mamma grät varje dag, inte bara för min skull, utan för det var ju som hon sade, jag skulle ta livet av hennes dotter. Min mamma sov inget, och när hon väl gjorde det så hade hon mardrömmar så att hon vaknade kallsvettig. Min pappa hanterade det på sitt sätt och pratade i princip inget, med någon. Sen en kväll sade min mamma något som än i dag sitter så hårt:
-"Älskling, att du vill ändra din utsida, kommer jag aldrig förstå, men jag kommer alltid älska dig och ha respekt för dig. Men jag vill bara säga, att vem du är på utsidan, kommer aldrig förändra vem du är på insidan. Du kan göra en miljon operationer till vadsomhelst men du kommer alltid vara samma person".
.
Precis som alla viktiga saker som sägs till mig så tar det ett tag för mig att tänka igenom något, så senare på kvällen, började jag tänka igenom allt igen. Det hon sade, och jag insåg att det spelade ingen roll vad för könsorgan jag hade eller om jag hade bröst eller inte, jag skulle alltid vara samma person. En person som jag var ganska nöjd med. Så någon dag senare kom jag ut till mina föräldrar som lesbisk, och mamma var ganska lättad och sade
-"Jag visste det hela tiden, du är min dotter, jag har känt dig längst av alla. Jag har känt dig längre än vad du har känt dig. Det är därför jag har försökt att tala dig ur dina idéer, för jag visste att det inte var vad du ville".
.
Senare kom jag ut för min mormor, och hon firade då med att öppna en flaska vin och bjöd mig på ett glas.
.
Nu när min familj visste var det bara alla kompisar kvar, så jag började i min nya skola, där jag träffade massvis med sköna människor som verkligen tyckte om en för den man var. Jag var fortfarande inne i garderoben när jag började, det tog ett tag, tills jag en idrottslektion. Jag hade orientering med två tjejer i klassen som jag hade kommit väldigt nära, och jag springer bakom och säger:
-"Hörrni..........jag är gay",
och båda tittar på mig, rycker på axlarna,
-"Aha? Vad bra?".
Sen fortsatte vi, och det var vid den tidpunkten som jag var tillsfred med mig själv, jag mådde bra och jag insåg att vem jag blir kär i bryr sig folk inte för fem öre om, utan det är hur jag är som person.
.
Så där är min kom ut historia, hoppas du har nytta av denna enorma novell.
Så är det någon där ute som känner sig manad och inspirerad till att skcika in sin historia till mig så är det bara att maila mig.
[email protected]
Precis som alla viktiga saker som sägs till mig så tar det ett tag för mig att tänka igenom något, så senare på kvällen, började jag tänka igenom allt igen. Det hon sade, och jag insåg att det spelade ingen roll vad för könsorgan jag hade eller om jag hade bröst eller inte, jag skulle alltid vara samma person. En person som jag var ganska nöjd med. Så någon dag senare kom jag ut till mina föräldrar som lesbisk, och mamma var ganska lättad och sade
-"Jag visste det hela tiden, du är min dotter, jag har känt dig längst av alla. Jag har känt dig längre än vad du har känt dig. Det är därför jag har försökt att tala dig ur dina idéer, för jag visste att det inte var vad du ville".
.
Senare kom jag ut för min mormor, och hon firade då med att öppna en flaska vin och bjöd mig på ett glas.
.
Nu när min familj visste var det bara alla kompisar kvar, så jag började i min nya skola, där jag träffade massvis med sköna människor som verkligen tyckte om en för den man var. Jag var fortfarande inne i garderoben när jag började, det tog ett tag, tills jag en idrottslektion. Jag hade orientering med två tjejer i klassen som jag hade kommit väldigt nära, och jag springer bakom och säger:
-"Hörrni..........jag är gay",
och båda tittar på mig, rycker på axlarna,
-"Aha? Vad bra?".
Sen fortsatte vi, och det var vid den tidpunkten som jag var tillsfred med mig själv, jag mådde bra och jag insåg att vem jag blir kär i bryr sig folk inte för fem öre om, utan det är hur jag är som person.
.
Så där är min kom ut historia, hoppas du har nytta av denna enorma novell.
Så är det någon där ute som känner sig manad och inspirerad till att skcika in sin historia till mig så är det bara att maila mig.
[email protected]
Kommentarer
Postat av: BGF
hahaha cred till den som orkar läsa hela XD
Postat av: Stefan
Då kan du ge mig cred nu då.
Postat av: Julia
Vacker historia:)
och otroligt klokt av hennes mamma!
Trackback
